hade kommit både till Kind ooh Mark, att derest innebyggarne
icke lemnade stora kostgärder, de skulle utsätta sig
för plundring och brand. Många bref med dylika hotelser
synas hafva blifvit spridda i provinsen, hvilka, enär ingen
öfvad styrka eller ens någon frälseman fanns, som ville sätta
sig i spetsen för ett motstånd, gjorde sin verkan, då fienden
några dagar senare verkligen inbröt. Så fick Åse härad,
som ligger utmed Hunneberg och Vänern, ungefär vid samma
tid ett bref ifrån Gamla Lödöse, med anmaning att skicka
dit några ombud, för att svärja »K. Kristiern» trohet; i annat
fall skulle 6000 (!) ryttare d. 15 Januari komma tågande genom
häradet, och skulle straffa alla dem, som icke ville gå
honom till handa (N:r 336). Naturligtvis är antalet mångdubbladt;
ty hufvudanfallet skedde från ett helt annat håll.
Det var d. 20 Jan. som den i Varberg samlade hufvudhären
under Kristierns befäl inbröt i Mark 4 ). Den bestod
af Danskar och Skottar, samt troligen äfven Tyskar,
utan tvifvel blott ryttare, hvilka efter legotruppers vana foro
illa fram hvart de kommo. Likväl synes K. Kristiern hafva
sökt att någorlunda skydda bönderna, åtminstone har han utfärdat
åtskilliga skyddsbref, hvilka respekterades (N:r 474); men
flera adelsmäns gårdar, deribland Ture Jönssons båda sätesgårdar
Falem och Lindholmen, ytterst på halfön Kålland vid
Vänern, blefvo afbrända. Det egentliga målet var landskapets
dåvarande hufvudort, Skara, der Kristiern låg öfver i flera
dagar, lät uppsöka och uppbryta alla domkyrkans gömmor
samt uttaga hvad som fanns af något värde (N:r 339). Han
tvang slutligen staden att erlägga en dryg brandskatt, och
sköflade äfven biskopens gård Brunsbo, innan han d. 30 Jan.
aftågade.
Riksföreståndaren hade under tiden omkring d. 21 ankommit
till orten, åtföljd af sin son Sten och en liten styrka;
men något landsting kunde denna gången icke blifva utaf.
Lagmannen Ture Jönsson höll sig ännu alltjämt qvar i
Sköfde, der också en af rådsherrarne i orten Axel Posse och
några frälsemän hade infunnit sig, och riksföreståndaren hade
med dem en öfverläggning, hvaraf resultatet blef, att unge
4 ) I Palmschiölds Sami. i Upsala Bibliotek finnes i afdeln. Topographica
N:r XLIV, vid slutet af Skara Biskopskrönika, p. 731 följande anteckning,
hvilken afskrifvaren (ärkebiskop H. Spegel?) troligen funnit i någon gammal
skrift; »MDII combusta est Ludosia. Anno Domini DXI intravit Eex Christiernus
Vcstgotiam et taliavit civitatem Scar[ensem] ad V talenta argenti,
et eodem tempore cremavit curias nobilium; intravit Markiam dominica die
post octavam epiphanie et fugavit omnes nobiles cum Domino Episcopo ad
Vadzbo, demum ad Vermelandiam.»