hade  kommit  både  till  Kind  ooh  Mark,  att  derest  innebyggarne
  icke  lemnade  stora  kostgärder,  de  skulle  utsätta  sig
för  plundring  och  brand.  Många  bref  med  dylika  hotelser
synas  hafva  blifvit  spridda  i  provinsen,  hvilka,  enär  ingen
öfvad  styrka  eller  ens  någon  frälseman  fanns,  som  ville  sätta
sig  i  spetsen  för  ett  motstånd,  gjorde  sin  verkan,  då  fienden
några  dagar  senare  verkligen  inbröt.  Så  fick  Åse  härad,
som  ligger  utmed  Hunneberg  och  Vänern,  ungefär  vid  samma
tid  ett  bref  ifrån  Gamla  Lödöse,  med  anmaning  att  skicka
dit  några  ombud,  för  att  svärja  »K.  Kristiern»  trohet;  i  annat
fall  skulle  6000  (!)  ryttare  d.  15  Januari  komma  tågande  genom ­
  häradet,  och  skulle  straffa  alla  dem,  som  icke  ville  gå
honom  till  handa  (N:r  336).  Naturligtvis  är  antalet  mångdubbladt;
  ty  hufvudanfallet  skedde  från  ett  helt  annat  håll.
Det  var  d.  20  Jan.  som  den  i  Varberg  samlade  hufvudhären
  under  Kristierns  befäl  inbröt  i  Mark 4 ).  Den  bestod ­
  af  Danskar  och  Skottar,  samt  troligen  äfven  Tyskar,
utan  tvifvel  blott  ryttare,  hvilka  efter  legotruppers  vana  foro
illa  fram  hvart  de  kommo.  Likväl  synes  K.  Kristiern  hafva
sökt  att  någorlunda  skydda  bönderna,  åtminstone  har  han  utfärdat ­
  åtskilliga  skyddsbref,  hvilka  respekterades  (N:r  474);  men
flera  adelsmäns  gårdar,  deribland  Ture  Jönssons  båda  sätesgårdar ­
  Falem  och  Lindholmen,  ytterst  på  halfön  Kålland  vid
Vänern,  blefvo  afbrända.  Det  egentliga  målet  var  landskapets
dåvarande  hufvudort,  Skara,  der  Kristiern  låg  öfver  i  flera
dagar,  lät  uppsöka  och  uppbryta  alla  domkyrkans  gömmor
samt  uttaga  hvad  som  fanns  af  något  värde  (N:r  339).  Han
tvang  slutligen  staden  att  erlägga  en  dryg  brandskatt,  och
sköflade  äfven  biskopens  gård  Brunsbo,  innan  han  d.  30  Jan.
aftågade.
Riksföreståndaren  hade  under  tiden  omkring  d.  21  ankommit ­
  till  orten,  åtföljd  af  sin  son  Sten  och  en  liten  styrka;
men  något  landsting  kunde  denna  gången  icke  blifva  utaf.
Lagmannen  Ture  Jönsson  höll  sig  ännu  alltjämt  qvar  i
Sköfde,  der  också  en  af  rådsherrarne  i  orten  Axel  Posse  och
några  frälsemän  hade  infunnit  sig,  och  riksföreståndaren  hade
med  dem  en  öfverläggning,  hvaraf  resultatet  blef,  att  unge

4 )  I  Palmschiölds  Sami.  i  Upsala  Bibliotek  finnes  i  afdeln.  Topographica
N:r  XLIV,  vid  slutet  af  Skara  Biskopskrönika,  p.  731  följande  anteckning,
hvilken  afskrifvaren  (ärkebiskop  H.  Spegel?)  troligen  funnit  i  någon  gammal
skrift;  »MDII  combusta  est  Ludosia.  Anno  Domini  DXI  intravit  Eex  Christiernus
  Vcstgotiam  et  taliavit  civitatem  Scar[ensem]  ad  V  talenta  argenti,
et  eodem  tempore  cremavit  curias  nobilium;  intravit  Markiam  dominica  die
post  octavam  epiphanie  et  fugavit  omnes  nobiles  cum  Domino  Episcopo  ad
Vadzbo,  demum  ad  Vermelandiam.»