CLVII

socknarne  (N:r  347).  Äfvcn  på  Norska  gränsen  var  fråga
om  en  dylik  utrustning  (N:r  348);  men  då  i  de  södra  gränsorterna ­
  vårlossning  vid  den  årstiden  när  som  heldst  kunde
väntas,  blef  icke  något  uppbrott  utaf.  Man  måste  också
snart  vara  betänkt  på  att  bevaka  Östersjökusten  (N:r  354),
i  Östergötland  hade  redan  de  i  följd  af  Kristierns  infall  sammankallade ­
  mötena  med  allmogen  också  afsett  bevakning  ej
blott  af  Holaveden,  utan  ock  af  sjösidan.  Berättelser  om  K.
Kristierns  framfart  i  Vestergötland  och  Småland  uppeggade
Östgötarne  till  uppoffringar,  och  de  lofvade  att  gå  man  af
huse,  så  många  som  till  sina  15  år  komna  voro.  Men  allmogen ­
  klagade,  att  inga  hofmän  (krigsmän)  funnos  i  landet
och  begärde  särskildt,  att  riddaren  Holger  Karlsson,  som
bodde  på  Björkvik,  sydvest  om  Söderköping,  men  denna
tiden  mycket  vistades  hos  Hr  Svante,  måtte  få  stadna  i
Östergötland  (N:r  356).
På  Norska  sidan  var,  sedan  sjön  blef  öppen,  faran  för
anfall  minskad,  emedan  man  äfven  här  måste  vara  vaksam
på  kustorterna;  ty  de  Yendiska  städerna  hade  sina  utliggare
i  Kattegat  (N:r  385).  Prins  Kristiern  hade  visserligen  någon
tanke  på  att  befästa  Elfsborgs  klippa,  och  lät  för  sådant  än-  ,  „
damål  afmäta  densamma  (N:r  /657);  men  det  blef  icke  utaf.  ^
Han  hade  också  låtit  kungörSTått  han  skulle  uppbära  sommarskatten ­
  i  Vestergötland,  ocb  den  unge  Hr  Sten  måste
derföre  begifva  sig  dit  ned,  hvarvid  han  d.  15  Juni  hade  en
sammanträffning  med  besättningen  på  Bohus,  som  måhända
gått  öfver  elfven  för  att  fouragera;  men  emedan  han  öfverlät
åt  brefbäraren  att  derom  afgifva  muntlig  rapport  till  fadern,
känner  man  ingenting  derom.  Han  var  nog  orolig  för  Prins
Kristierns  förenämnda  hotelse;  ty  han  hade  icke  tillräcklig
inkomst  att  underhålla  en  stor  styrka;  men  lofvade  att,  skulle
det  också  kosta  hans  lif,  ville  han  «försvara  skatten»,  ehuru
han  snart  lärt  sig  inse,  att  han  af  Ture  Jönsson  icke  kunde
vänta  något  biträde  (N:r  363.  Ett  möte  mellan  Hr  Sten
och  Prins  Kristiern  lärer  efter  förenämnda  träffning  hafva
egt  rum  vid  Bohus  6 ),  och  ett  stillestånd  dervid  blifvit  ingånget; ­
  men  man  känner  intet  vidare  derom  än  att  det  icke
blef  hållet.

Man  har  derom  Wott  följande  rader  uti  ett  Sten  Sture  d.  y.  bref
‘till  ärkebiskop  Birger,  efter  odateradt  concept  infördt  i  hans  copiebok  under
år  1517:  Auat  hans  nade  loffunde  och  tiilsagde  mich  i  en(!)  tall,  vij  sammen
  vore  vid  Bohus,  är  oppenbare  forkrengt  och  ecke  hollct,  som  thenne
copie  afi  hans  egit  breff,  her  innelwcth,  clarlige  uttrycker.»  Skand.  Handl.
XXIV:  106.