CLVII
socknarne (N:r 347). Äfvcn på Norska gränsen var fråga
om en dylik utrustning (N:r 348); men då i de södra gränsorterna
vårlossning vid den årstiden när som heldst kunde
väntas, blef icke något uppbrott utaf. Man måste också
snart vara betänkt på att bevaka Östersjökusten (N:r 354),
i Östergötland hade redan de i följd af Kristierns infall sammankallade
mötena med allmogen också afsett bevakning ej
blott af Holaveden, utan ock af sjösidan. Berättelser om K.
Kristierns framfart i Vestergötland och Småland uppeggade
Östgötarne till uppoffringar, och de lofvade att gå man af
huse, så många som till sina 15 år komna voro. Men allmogen
klagade, att inga hofmän (krigsmän) funnos i landet
och begärde särskildt, att riddaren Holger Karlsson, som
bodde på Björkvik, sydvest om Söderköping, men denna
tiden mycket vistades hos Hr Svante, måtte få stadna i
Östergötland (N:r 356).
På Norska sidan var, sedan sjön blef öppen, faran för
anfall minskad, emedan man äfven här måste vara vaksam
på kustorterna; ty de Yendiska städerna hade sina utliggare
i Kattegat (N:r 385). Prins Kristiern hade visserligen någon
tanke på att befästa Elfsborgs klippa, och lät för sådant än- , „
damål afmäta densamma (N:r /657); men det blef icke utaf. ^
Han hade också låtit kungörSTått han skulle uppbära sommarskatten
i Vestergötland, ocb den unge Hr Sten måste
derföre begifva sig dit ned, hvarvid han d. 15 Juni hade en
sammanträffning med besättningen på Bohus, som måhända
gått öfver elfven för att fouragera; men emedan han öfverlät
åt brefbäraren att derom afgifva muntlig rapport till fadern,
känner man ingenting derom. Han var nog orolig för Prins
Kristierns förenämnda hotelse; ty han hade icke tillräcklig
inkomst att underhålla en stor styrka; men lofvade att, skulle
det också kosta hans lif, ville han «försvara skatten», ehuru
han snart lärt sig inse, att han af Ture Jönsson icke kunde
vänta något biträde (N:r 363. Ett möte mellan Hr Sten
och Prins Kristiern lärer efter förenämnda träffning hafva
egt rum vid Bohus 6 ), och ett stillestånd dervid blifvit ingånget;
men man känner intet vidare derom än att det icke
blef hållet.
Man har derom Wott följande rader uti ett Sten Sture d. y. bref
‘till ärkebiskop Birger, efter odateradt concept infördt i hans copiebok under
år 1517: Auat hans nade loffunde och tiilsagde mich i en(!) tall, vij sammen
vore vid Bohus, är oppenbare forkrengt och ecke hollct, som thenne
copie afi hans egit breff, her innelwcth, clarlige uttrycker.» Skand. Handl.
XXIV: 106.