CXXV
han kunde hafva af Gotland, hvilket han uppskattade till
15,000 gulden årligen. (N:o 133). Någon tid derefter skickade
Högmästaren riddaren Henrik von Hattenick, för att under
handla med K. Erik om Gotlands afträdande. Sändebudet tac
kade honom å Högmästarens vägnar för det nyssnämnda yttrandet,
som han fällt till Grefve Albrekt von Neugarten, och denne omta
lat för riddaren Erhardt von Güntersberg. Erik syntes i början
benägen för anbudet. Han framhöll utförligt Gotlands vigtiga
läge, omtalade att också Lübeckarne velat köpa det; han upp-
gaf sina kostnader för slottsbyggnaden till 25,000 nobler och
inlösningssumman till 10,000 nobler*), hvilket allt han ville
hafva ersatt. Hvad åter förhållandet till K. Kristoffer angick,
fordrade han 300,000 lödiga mark, som var hans enskilda
egendom, ej de tre rikenas, och dessutom upprättelse för det
skymfliga anslaget å kyrkodörrarne i Lübeck och unnoistädes;
Högmästaren kunde sammankalla en congress, och dit inbjuda
Mecklenburgare och andra. Men då Hattenick sedan fram
ställde köpmännens klagomål **), begärde återlemnandet af alla
skepp och varor, som hans utliggare tagit af Preussiska under-
såter, svarade han, att dessa hade intet annat att lefva utaf;
ty sjelf gaf han dem intet, samt då han slutligen varnade ho
nom för fortsättning af detta förfarande, utbröt han: ».Säg din
herre, »att han sticker händerna i barmen och låter mig stå
mitt kast». På Hattenicks klagan öfver det nyss utfärdade
påbudet, att för livar fjerde marks värde af varor, som inför
des på Gotland, skulle \ mark silfver, i utbyte mot 4 mark
penningar, inlemnas på myntet i Visby (N:o 132) svarade han:
»Lübeck tager accis, Tyska Orden en tull, som är ännu dry
gare än denna. Jag är en fattig, fördrifven konung och mitt
rike är litet, jag måste också hafva något att lefva utaf. Den
*) D ell var väl cj mer än 9.0U0, men skilnadcn kan förklaras genom en för-
ändring i Engelska myntfoten.
**) Det föregående är efter Hattenicks berättelse, som finnes i Königbcrgska
arkivet, samt i afskrift i Köpenhamn, det följande efter Kotzebue (IV: 62)
som begagnat berättelsen fullständig. Att beskickningen skett i slutet af
1447, synës dels deraf att Kristoffer omtalas såsom ännu lefvande, dels ock
af del historiska sammanhanget i öfrigt.
