KRIG8FÔRFATTNINGEN . 
11 
kronmarskalken och hofmarskalken , förekomrao dub - belt . Fältherrarne voro bland dem de inflytelse - rikaste tili följd af deras rätt att förfoga öfver krigsmagten . Det egentliga Polen bestod sjelft af tvâ sins emellan olika delar : Storpolen i norr , livilket räknades sâsom befolkningens vagga , och i Söder Lilla Polen , hvartill äfven röda Ryssland räknades . Storfurstendömet Litthauen innefattade ock fiere olika land : det egentliga Litthauen , Samo - gitien , som gränsade närmast tili Kurland , hvita Ryssland och svarta Ryssland . 
En stat med sa ringa sanimanhâllning , der den enskilde betydde allt och det heia sä godt som intet , künde icke vara stark i fraga om krigsväsendeoch finan - ser , för hvilka bada just fordras en uppoffring af hvar och en enskild för att gifva kraft ât det heia . 
Polens krigsstyrka var skenbart ofantlig . Hvarje adelsman var pligtig att pâ egen bekostnad göra krigstjenst - tili hast ; det skulle t . yckas , att en hör af 200 , 000 väpnade adelsmän skulle vara stark nog att aflägsna hvarje fara . Men i verkligheten tog sig denna styrka helt annorlunda ut . 
Det allmänna uppbàdet — pospoliten , som det bette — kallade visserligen alla adelsmän under vapen . Men till kallelsen fordrades först och främst , med fiere omgângar , landtdagarnes och riksdagens beslut . Vidare hade pospoliten ingen organisation sâsom helt . Förda af sjelfvalda befälhafvare , voro de skilda skarorna i hög grad oberoende af hvar - andra . Bekostande sig sjelfva , künde de knapt hin - dras frân att komma och gâ efter behag . Följden af allt detta var , alt den tili utseende sä oerhörda