dygdens sangare 
73 . 
pà hofvet slösade bort sig själfva och sina âr pâ dagens galanía intriger och skämt , och hans kam - rater i Staden tillägnade sig Kung Bacchi hofseder pâ Stockholms källarsvalar , samlade sig den unge stoikern och författade , vägledd af Uranie och under vähskaplig täflan med Creutz , som i Stockholm haft precis liknande lefnadsöden , sin lyriska ungdoms - diktning , det enda verkligt poetiskt vägande af hans diktning , och det enda ocksâ af hans författarskap , som denna studie vili belysa . Under decenniet 1753—1763 ser heia denna märkliga och intressanta alstring aagen . Men snart därefter , dà Gyllenborg blott var ett par och trettio ârs man , synes bryt - ningen hafva kommit i hans lif och den »frusna vag» , som Tegnér i sin minnesvers öfver honom fäst sàsom symbol vid hans poesi . hafva nâtt bâde hans själ och hans diktning . Ensam , sedan fru Nordenflycht gâtt bort och Creutz rest som mat till Spanien , förmädde han icke hâlla stând mot prosan . Han hade ocksâ rákat i en för en stoiker särdeles olämplig belägenhet — den att ge - nom ett rikt parti nödgas reparera sina dâliga affärer . »Världsföraktaren» mäste draga ut pâ jakt efter en arftagerska . Lätt gick det tydligen icke , efter som han mäste göra en sâdan mesallians som att äkta Anna Margareta Gotzman , dotter tili en skäligen tvifvelaktig finansier . Den nyss sextonâriga flickan intog emellertid hans hjärta . Om icke kär , var han förnöjd — det är hans egna ord — när han skred tili kullerstolen , och väl var det , ty Gotzman blef strax därpä ruinerad , och Gyllenborgs lyx gick upp i rök . Nu visade han sig emellertid verkligen som