- 113 - 
TT - meddelanden är en lokal skapelse . Den ska vi âterkomma till . Den röda vaktsoldaten ansluter tili deklamationer av typ " Vi skyddar Sovjet - Unionen " , vilka distrbuerades av ungdomsförbundet . 
Norrskensflamman later som en motsvarighet till den propagandis - 
? 2 1 
tiska pjäsen Ny Dag x , vilken faTTgrep de borgerliga tidningarna . Sannolikt skrevs den i Luleá och användes i samband med stödkampan - jer för tidningen . Aktionsutskottet är helt obekant . Den sjuka 
svenska kronan finns inte bevarad men Carl W Äström i Boden har 
7 2 9 
uppgivit att han är styckets författare . * * Carl W Äström ledde en tid Blá Blusen i Luleá . Nyárstablá är obekant . Edvin Karlsson skriver i sin dagbok inte ut tablâns titel . Mottagnlngstimmen är ocksá obakant . Men Karl Fredrik Liljestrand , förut medlem av Blâ Blusen i Munksund , har berättat att blâblustruppen spelade en rolig sketch , beställd frân ett förlag i Kristianstad , med titeln'Doktorns halvtimma " . Det kan röra sig om samma stycke . 
Ocksá Den stora uppstándelsen i Krákmála láter som nâgo~ 134_tare komedi , liksom Olyckan i talarstolen . Gissningsvis gavs styckena ut pâ nâgot av de mânga amatörteaterförlagen . 
De tre sistnämnda pjäserna visar hur den svenska amatörteaterns bestand av lustspei och komedier künde göra sig bemärkt ocksâ i en vanlig bláblustrupp . Men dominansen hos det centrait distri - buerade materialet är stor . Vi kan lägga märke till att tvá scener ur revyn " Hoppla , va1 dorn lever " finns med och erinra oss vad vi tog upp i avsnitt 3 . 10 . Anmärkningsvärt är ocksâ att man lade inte mindre än fyra av de ganska lânga och krävande pjäserna 
i serien Arbetarteatern , särskilt när man ser hur fâ gânger de uppfördes . " Familjeidyll " spelades fyra gânger och " Samma fiende " tvâ gânger , medan " Godsägarens dotter " och " Mot ljuset " endast uppfördes en gâng vardera . Antalet repetitioner verkar vara lika fâ , att döma av Edvin Karlssons dagbok . Det verkar som om man inte lade ner nâgot stört arbete pâ att fâ fram ett fullödigt dramatiskt uttryck . Skâdespelarna kanske tili och med künde ha sina rollhäften med pâ scenen . Här kommer vi in pâ gissningar . Det vik - tigaste är att vi av det lâga antalet repetioner och uppföranden förstär att tyngdpunkten inte lâg pâ pjäsen och det estetiska utan pâ dess funktion i ett mötessammanhang . 
Det är svârt att säga om Kalixtruppens repertoar var representa - tiv för Blâ Blusen . Det verkar sä vid en jämförelse med klubb - rapporterna i Stormklockan . Vi kan utsträcka jämförelsen tili vad vi fâtt fram genom intervjuer .