- 119 - 
Det är absolut ( autonomt och primärt ) och känner därför endast sin e9en realitet . Det visar oberoende gentemot författaren , âskâdaren och skâdespelaren . Det bygger pâ handlingens , rummets och tidens enhet . Tiden är det närvarande och handlingen , som är kausalt motiverad / rÖr sig i en mellanmänsklig sfär . 
Peter Szondi menar att det sociala intresset och stoffet är en veri tabel dorn för själva den dramatiska formen . Det individuella 
och mellanmänskliga later sig inte förenas med det samhälleliga utan att tydliga motsättningar gör sig gällande . 
För Harald Henriksson var det just de politiska och sociala motiven som var viktiga . När han valde dramats form för sitt budskap var det som medel . Men budskapet överskrider formen . Redan förbindelsen mellan 
verkliga renhâllningsarbetarstrejken 1925 i ^hdsvall och den fik - * - iva kommunalarbetarstrejken i pjäsens kuststad i mellersta Norrland kfyter ju dramats absoluta karaktär och medför att handlingens sfär f^r en innebörd utöver det mellanmänskliga . 
Men det är ju inte frâga om nagot radikalt brott med den dramatiska formen . Tvärtom gör den sig i stört gällande . Orsakerna tili det ligger n°g i de förväntningar som ställs pâ hur en pjäs ska skrivas och se ut» eller - med andra termer - i det regelsystem som den teatrala Institutionen rör sig med . Det här systemet har tydligt satt sin prägel trots att " Mot ljuset " varken skrevs eller spelades inom den borger - ^9a offent1igheten , där den teatrala Institutionen formats . 
Harald Henriksson skrev om klasstrider och kommunism , men han skrev " drama " . Vi ska se hur motsättningarna mellan stoff och form gör Si - 9 gällande i stycket . 
Det som slár en först är referenserna tili en av dramat oberoende Vetklighet . Man hänvisar tili Amaltheadâdet i Malmö 1908 ( s . 5 J246när 
vili ta itu med strejkbrytarna , man läser Bucharin med sidhänvis - ningar ( s . 8 ) , man talar om tidningen " Den nya staten " ( s . 8 ) , lätt l9enkännlig som den socialdemokratiska Sundsvallstidningen " Dagbladet %a Samhället " och man refererar tili " den där redaktören " ' ( s . 5 ) ( p£ socia1 - Demokraten Arthur Engbergs tal om att visa 
Strejkbrytarna moraliskt förakt men inte gripa tili vâld . Vid ett till - fälle talas ocksá om ett skádespel som Einar säger sig ha sett i ^°lkets Park i Norrbottens residensstad ( s . 6 ) . Frán skádespelet St^mmar den sang han sjunger i pjäsen , säger han . Här är vi tydligen nietanivâ inom arbetaroffentlighetens teater .