- 136 - 
inriktning som skilde sig diamctralt frân de associationer gesäll - klädseln gav . 
Till de blá blusarna bar de unga kommunisterna oftast byxor och kjol av enkel karaktär , t . ex . i mörk cheviot . Underdelen i gesäll - uniforraen ansluter sig inte sä smidigt tili överdelen . Pâ fier av gesällagen i Frihet framgâr att tili utstyrseln hörde alltid mörk kavaj med mörk slips . Pá bilderna skymtar ofta en V - stickad tröja eller en väst under kavajen . 
Man kan säga att gesällernas underdel associerade till skräsamhälle1 - och överdelen till ett " färdigt " , harmoniskt samhälle , sádant det framträdde i t . ex . socialdemokraternas folkhemsideologi , formulerad detta âr . 
Det är intressant hur den reformistiska arbetarrörelsens socialliberalism pà det här viset künde göra sig gällande , medan i Bla Blusens klädsel den revolutionära arbetarrörelsens beroende av Sovjetunionen trängde fram . 
Det fanns fyra gesällag med tre sángare i varje , alltsá sammanlagt tolv personer . Antalet är lägt och tyder pá en professionalisering : för att fá sitt " gesällbrev " mäste man vara kunnig pâ sitt omrâde . Frihet nr 2 1928 kan ocksâ meddela att sángledaren i det första gesäl^ läget är " grundligt musikutbildad " . Nágon professionalisering i den meningen att de fick regelrätta gager är det givetvis inte tal om . Sángarna var ideellt arbetande aktiva socialdemokrater och fick pá sin höjd mat och logi ordnade . 
Men motsättningen mellan den proletärt baserade verksamheten i ung' domsklubbarna ( som Blá Blusen är ett exempel pâ ) och dessa kringre - sande partirepresentanter är tydlig nog . Den förstärks av det faktufl1 
ft 
att gesällerna ofta kom frân vitt skilda landsändar och inte hade se 
varandra förrän de slöt sig samman i lag . Ett av lagen bestod av 
257 
en skâning , en norrlänning och en västmanlänning . 
En jämförelse lâter sig ocksâ göra beträffände repertoaren . De sjungande gesällernas repertoar bestod av de 75 sângerna i " Tidens sângbok " ( 1928 ) . Där ingick tyska socialistiska sânger som " Upp soci3 lister " , den socialdemokratiska ungdomsinternationalens kampsâng " Det unga gardet " , den tyska studentvisan " Jopphejdi " , vandringssán^ som " Spel - Olles gânglât " , Dan Anderssons " Hejgdagskväll i timmer - kojan " och " Jungman Jansson " , Gustaf Frödings " Det var dans bort i vägen i lördagskvällen " och Erik Axel Karlfeldts " Jona i valfiskens buk " . 
Denna populärt inriktade och ibland apolitiska repertoar kan jäm - föras med kommunisternas genomgâende klasskampsbetonade och politi * *