- 148 - 
h'iJlor part 1er 1 >>r in . jrtrsrjok I . iitm I Ion - <• ! I' * r , rüH - irf , mansroci t . ntion . I kiliastisk och revolutionär anda iramför aibetarna " 1 massa " pjäsens slutord : " Under dánet av det mullrande ekonomiska sammanbrottet skall de ännu sovande proletärskarorna vakna som vid den yttersta domens basuner ( ) " . 
I presentationen av massdeklamationsformen i samma nummer av ten pâtalades bristen pà " proletär diktning som lämpar sig för ända - málet " . Bristen kommer av massdeklamationens särskilda egenskaper : den fordrar tili exempel ett versmàtt som lämpar sig för unisont tal , anmärks det . Dessutom kräver den en kollektiv prägel hos dikterna : " Massdeklamationen skall icke röra sig om en individs handlingar eller 
I 
tankar , utan liksom vara kampsánger , vara ett uttryck för massans kollektiva känslor . Det är därför den har sä stor agitatorisk verkan " . 
Liksom hos Schischkin betraktas alltsá massdeklamation som en i sig agitatorisk uttrycksform . Dessutom ska den " vara ett uttryck för sans kollektiva känslor " - som konstform betraktades massdeklamatio - nen som inkarnationen av innebörden av proletkul't : det proletärt skapa - de , massbaserade och kollektivt präglade . Massdeklamationen künde väl möta uppmaningen i Klubbisten nr 5 1925 : " Det som erbjudes massorna pá propagandafesterna skall ej vara nâgot som är massorna främmande , där de själva blott är âskâdare och ahörare , det skall vara deras egen kamp som âskâdliggôres . De mäste känna sig som medverkande " . 
Instruktionerna i presentationen av massdeklamationen är fâ : en kör 
ska bestâ av minst tio personer , " där det kvinnliga inslaget ej bör 
saknas " . En ledare bör " fördela roller , giva kritik , rätta tili alla 
brister , samt framför allt verka sä att kören fâr samstämmighet " . De 
knappa ráden kan ställas mot de mânga uppmaningar Bergman ger i 
" Talkören " , om värdet av " systematiska talövningar " och av behärskan - 
27 3 
det av " andningens svára konst " . Utrymmet för sâdana 
ner är givetvis större i boken , men intrycket förstärks att medan kommunisterna framhävde det agitatoriska och Undertryckte den konst - närliga tekniken och det estetiska värdet , gjorde man tvärtom hos ABF : s arbetarteaterklubbar , átminstone om man väljer Gösta M Bergman som indikator . 
Genom att vara de kommunistiska ungdomsklubbarna tili handa med 
material för massdeklamation künde SKU sprida uttrycksformen . Efter det 
här behandlade numret av Klubbisten kan man sálunda läsa i Norrskens - 27^ 
flamman inför firandet av Lenin - Liebknecht - Luxemburg - minnet att 
" för Luleiterna är massdeklamation en nyhet , med vilken de fá göra bekantskap under festen " . Dagen efter fár man veta att tabla " Trots