- 152 - 
Stycket skildrar hur Demokratin och Diktaturen , personifierade av en vitklädd kvinna respektive en mörkklädd man , strider om Folkets gunst . Folket gestaltas av arbetsklädda män och kvinnor . 
I första scenen väljer Folket Diktaturen . I andra scenen skildras hur Folket förtrycks . I tredje scenen är Demokratin restaurerad . Mot dess slut inträder Socialismen med en röd fana . Socialismen och Demokratin betygar varandra det ömsesidiga beroendet och Folket framför en hyllning tili de bâda varpâ de gemensamt sjunger en avslu - tande sang . t 
Vi sa att stycketjförsöker lösa motsättningen mellan " god dramatik " och politiskt bestämd och samtidspräglad teater , kopplad tili arbetar - rörelsens kamp . 
Det förra tillfredsställs bland annat av styckets allegoriska karak - tär . Det rör sig liksom den medeltida moraliteten med personifierade abstrakter och har en didaktisk syftning . Den tidlösa och liturgiska prägein framhävs scenografiskt av att dekoren enligt scenanvisningarna inskränker sig tili de lilafärgade draperier som betäcker fond och väggar . Den framhävs ocksâ av att Diktaturen , med sin kâpa , fotsida kappa och dödsmask , och Demokratin , genom sin vithet , associerar tili moralitetens Döden / Det onda respektive Ängeln / Det goda . Pá samma sätt rör sig dialogen med en uppsättning dualistiska begreppspar av typ mörker / ljus , lögn / sanning och frid / strid , samtidigt som konkretiseringar undviks . 
Men pâ samma gang har stycket en samtidsprägel och en tydlig karaktär av partiteater . Pjäsen inleds t . ex . av Marseljäsen och innehâller ocksâ sângerna Som en solörn och Framât mot ljus . 
Marseljäsen sjöngs ofta pâ politiska möten och finns med i de fiesta sängböcker utgivna av arbetarrörelsen vid denna tid . Som en solörn ingâr i Unga örnars sângbok och Framât mot ljus hittar man i Tidens sângbok , bâda knutna till socialdemokratin . 
Vid ett tillfälle konkretiseras faktiskt Diktaturen . I slutet av den första scenen , när Demokratin besegras , blandas under fullständigt scenmörker fraserna " Moskau , Moskau ! Arbetare , klasskamrater , följ Lenin , leve proletariatets diktatur ! " och " Achtung , Achtung , Berlin . 
Heil Hitler ! Deutschland erwache - Juda verrecke - Rache . Racke . Rache " .