- 155 - 
Alternativet till " den borgerliga teaterns allra värsta tredje - klassprodukter " synes vara de bästa , " litterärt betydande " verken i den borgerliga teateroffentligheten . Det bekräftar vâr uppfatt - ning i uppsatsens inledande avsnitt att " arbetarteatern " som man ság den ( och han fâr ju här representera de organiserade kul - turpolitiska strävandena inom den reformistiska arbetarrörelsen ) skulle fostras och skolas för att kunna ta emot den " goda " reper - toaren i den borgerliga teatern . 
Eftersom den skulle skolas , künde den inte gâ direkt pâ denna dramatik . I stallet mäste den möta en förberedande repertoar . En sádan presenterade " Teaterhandbok för amatörer " för arbetar - scenerna i landet . ABF : s repertoar för amatörteatern , som den tedde sig i aprii 1931 , upptog elva pjäser , varav fem enaktare , för mellan fyra och elva personer och de fiesta med bara en dekor . 
Sex av styckena var utländska , Lady Gregorys " När manen stiger upp " ( presenterad som " en stämningsfylld tragi - komisk bild ur livet mot bakgrunden av den irländska frihetskampen under 1900 - talet " ) , O'Neills " Tran " ( kring ett myteri pâ ett valfângstfar - tyg ) , Tolstoj s " Roten och upphovet tili allt ont " ( om nykterhets - frágan i allmogemiljö ) , Ludvig Holbergs " Henrik och Perniila " ( ett socialt förväxlingsspel ) , Hagar Olssons fredsdrama " S . O . S . " samt tidsbilden " Tidens frälsare " av Alfred Poulsen . 
Av de fem áterstáende svenska pjäserna var tvá allmogestycken av Vilhelm Moberg , " Bröllopssalut " och " Marknadsafton " . De övriga var Herbert Grevenius " Sonja " ( presenterad som en realistisk pjäs i arbetarmiljö ) , Ove Ekelunds " lättspelta lustspei " " Vâren " och Ivar Thor Thunbergs sjömanspjäs " Solen stiger " . 
Repertoaren var socialt präglad tili motiven men varken pjäserna eller handbokens kommentarer lade tyngdpunkten vid den poli - tiska syftningen . Avsikten med ABF - repertoaren var i stället att bidra med en kvalitativt högt stâende repertoar utan att stalla amatörteatrarna inför regiproblem eller scentekniska ner som skulle vara omöjliga för dem att lösa . Jämfört med den repertoar som enligt den av'Bergman refererade enkäten dominerade amatörteatern förefaller ABF - repertoaren ändä avancerad . Intrycket förstärks av kommentarerna tili pjäserna : en " máste repeteras omsorgsfullt " , an annan fordrar " viss erfarenhet och rutin " , en tredje " kan rekommenderas tili varje allvarligt arbetande teater - klubb " etc . Egentligen är det bara Ove Ekelunds " Vâren " som presenteras som ett bra stycke för en teaterklubb att starta med . " Tacksamma roller för nybörjare " erbjuds nämligen .