— - 

- 158 - 
bemöttes av Arthur Enqberq och Richard Sandler , men teater - 
kommittöns framtid v . ir <'ind< * avqjord . Berqman hiev Enqberqs 
uppdraq sekroterare i 1933 ars teaterutredninq , til lsatt vid nyùret . 
Tidninqen " Arbetaren " lades ned den 3 maj 1933 och det blev tyst 
om Bergmans arbetarteater . 2^2 Tydligen höllsverksamheten i nâgon mân 
igâng eftersom SSU : s " Handbok för propagandan " ( se s . i^l ) 1935 
künde hänvisa till ABF : s " Teaterhandbok för amatörer " och dessutom 
kritisera den " repertoar som ABF för närvarande förfogar över " . 
Dessutom künde Stormklockan sä sent som 1937 annonsera ut hand - 
28 3 
boken tili läsarna . Men det är troligt att ABF endast distri - 
buerade sâdant som fanns i lager , utan ambitioner att aktivera teaterklubbarna . 
ABF : s teaterkommittés verksamhet uppgick av allt att döma sá smâningom i Amatörteaterns Riksförbund ( A . T . R ) , bildat hosten 1933 . Herbert Grevenius presenterade Organisationen i Stockholms - Tidningen 17 . 2 1934 som ett " strängt opolitiskt riksförbund " . Det hade tillkommit , skrev Grevenius , som en följd av den kritik som riktats mot ABF : s teaterkommitté : beteckningen " Arbetarteater " var för tráng och repertoaren svârspelad , dessutom var den poli - tiska tendensen för stark i nâgra stycken . Med A . T . R kapades uppenbarltxadair tili1 arbetarteater förankrad i arbetarrörelsen och med fäste i de politiska ungdomsklubbarnas mötessammanhang . 
15 . 8 . Kommentar . 
Uppenbarligen fanns ingen direkt motsvarighet tili den partibestämda , agitatoriska och omfattande blâblusverksamheten inom de socialdemokratiska organisationerna . De sjungande gesällerna ( 15 . 2 ) hade visserligen en central position i partioffentligheten , men uttryckte mest av allt en professionalisering av kulturarbetet inom SAP och SSU , samtidigt som den rörde sig i en sfär dar * " allmänheten " var publiken och recensionerna bevis för kvaliteten . Den röda paraden , som försökte använda revyn , sá ofta nyttjad av kommunisterna , var uppenbarligen ett undantag . Klubbgängen lag kanske närmast Blà Blusen i sin funktion och repertoar , men var versamma bara i samband med val , dessutom först 1936 , da verksamheten praktiskt taget upphört . Talkörsgrupperna använde ett sceniskt uttrycksmedel som blivit specifikt för proletrra teatergrupper . Men deras repertoar och funktj . cn var väsensskilda frân de kommunistiska massdeklamationstrupperna . Klubbteatern