Edit : Vad i hcrrans namn stâr nu pä ? A , se sa dorn springer .
Einar ( som statt med ansiktet tryckt mot rulan ) : Alldcles siikert är det fräga om strcjkbrytarna . Jag mäste gc mcj iv . ig och sc vad som ; ir i görningen . . .
Edit : Nej , k . ir . i du . .
Anrvi : Bara nu inte Kiiui koimnit srj i níigol kr . ikcl darnrrr . lirrrrgiid vad jag blir angslig .
Einar ( tili Anna ) : A , var ini e radd , Anna . Knut klarar sej nog . Men jag mäste i alla fall ner och höra hur det är . .
Edit : Ja , men bli inte länge dâ , du vet sâ ängslig jag da blir .
Einar ( satter pá sej hatten ) : Nej . jag är strax tillbaka .
Edit : Men kara du , ta överrocken - det är kallt om kvällarna ännu . Se här . ( Hjälper honom pä med rocken ) .
Einar . - Ja , adjös med er pâ en stund . När allt kommer omkring sá är det nog inte sä farligt heller . ( Gâr mot dörren ) .
Knut ( in blek och upprörd ) : God afton . ( Stöter i dörren ihop med Einar ) . Nej , se tjanare ! Jasâ , är du hemkommen .
Einar : Ja , sä gott som nyss - tjänare . ( De tar varann hjärtligt i hand ) .
Anna ( till Knut ) : Men vad du ser blek och förstörd ut .
Knut ( gâr nervosi fram och âter ) . Jag ! ( Ser ner mot golvet och mumlar nàgot ofattbart . Stannar ) . Ja , nu gâr det för längt .
Einar : Hur sá , vad har hänt ?
Anna : Vad är det nu dâ ?
Knut ( hä / tigt ) : Ja , nu gär det verkligen för längt !
Edit : Men sâ säj dâ vad som har hänt !
Knut : Eskil Johansson har blivit ihjälslagen av en strejkbrytare här nere pâ stan nu i kväll . . .
Einar : Ar du galen . . . ! Ihjälslagen !
Anna : Dödad  , herre gud !
Edit : Ahnej , det kan väl aldrig vara möjligt . . .
Knut : Utan orsak . . . och sä gott som mitt för nästan pâ polisen . . .
" Inte vara möjligt " . . . för de där kräken , som är totalt i saknad av allt vad mänskligt heter . De skulle utan tvivel sticka ner sina egna föräldrar , om sä fordrades av dem .
Einar : Hur är stämningen bland arbetarna nere i stan dâ ?
Knut : Ja , där finns inte en , som inte gâr med knuten nave . Man säge heist att man finge slâss och det pâ allvar ocksâ .
Einar : Ja , blir inte detta signalen tili kamp , dâ vet inte jag .
Anna : Men vad i herrans namn tog det ât den uslingen , som kunde ge sej ( ili att sia ihj¿il Eskil ? Säg du det ? Berätta allt vad du vet .
Knut ( nägot lugnad ) : Ja , dâ jag gick hemifrän sä träffade jag Eskil i säll - skap med nägra bekania utifrân distriktet , och dâ dorn ville bjuda pâ kaffe , sä gick vi med dorn in pâ ett kafe' och drack kaffe och satt där och pratade en stund . Vi skildes snart ifrân de andra . Eskil le gâ hem , och jag hade ju lovat att komma hem om en timma . Nâ , vi följdes ät tili Esplanaden och där skildes vi . . . Sen vet jag bara vad andra berättat . Eskil hade gâtt bort mot stadshuset . Sâ kommer där tvâ svartföttcr , nägot berusade . Plötsligt springer den ena fram mot Eskil och slár honom i huvudet . Eskil faller i gatan för att aldrig resa sej mer och strcjkbrytarna rusar därifrän . . . Det är allt jag vet . nna . Ja , är det inte det jag alltid sagt , att det skulle gâ galet till slut ,
A herre gud vilket elände ! iit ( gár fram till fönstret ) : Skynda cr kom hit fâr ni se . Se , sâ myeke' folk som är i rörelse där nere .
( De andra rusar fram tili fönstret . Eran Staden hors larm och rop :
Ned med strejkbrytarna ! Ned med de djävlarna ! ) .
Einar : Ni ska fä se att det blir stormigt pâ stan i natt .
Knut : Ja , jag önskar heia stenkummeln âkte i lüften .
Einar : Ser du , sä lagväktarna löper därnere . Ser du , hur poliskaskarna blänker i skenet frân gatlyktorna . Tvi fan . Nej , här kan vi inte stâ !
Knut : Det har du rätt i . Jag tror bestämt du har nâlar i mattorna dina .
Edit . Atminstone känncr jag det sä .
Edit : Nej , men ska du verkligen . . .
Einar : Kära du , vi blir inte länge , Anna stannar hos dej . . Förresten , vi är strax tillbaka igen .
( Knut och Einar gár , hustrurna ropar efter dem ) :
Gâ inte och gor nâgot galet nu , inte !
Knut och Emar ( pá samma gang ) : Vi gör aldrig nägot gaiet när vi stäl - ler opp tili kamp för klassens intressen .
