- 10 - 
Einar ( till whlntrn ) V . ir < ; ì god iti h mit n«v . ( / Uniilrt tili Knill ) . An «t . iri'liK krig . irr drt d . ir , lirr ohi urt . ikl n . ir h , in hrlrÀilrr «l . igf . illrt . l . il it%\ hiill . i timi whin nini hoiiom , ( Atrr till iiililulrn ) . S . ij rrirj , har ni Icl . ilt for . ill m n'n oiiikririg i>< h »jljrr dr il . ir IiiIiiiii^ . iiiij ' 
Soldaten : Ai k riej , del ( ( 'ir j . i ( { rnliart lor ilrn goda i . ikrrn ikull . ( Mril salvelse ) . Vii brloning vantar oj» i himmelen . líos nuil . 
Knut ( for tej ) : Tank om han aldrig kommer dit . 
Einar : Tank du , Edit , sâ roligt att en enda gang fâ râka och tala med en verkligt kristligt bildad man . Inte sant , Knut ? ( Ater till Soldaten ) . Alltsá , i himmclen var det ni fick er belöning . 
Soldaten : Ja , i himmelen . . . 
Einar : Vet ni , jag skulle vara er hjärtligt tacksam om ni ville hjälpa mej tillrätta med en del sporsmál , som sista tiden satt myror i huvudet pâ mej . Det ar sa att man ibland blir fundersam över ett och annat hár i livet . Ni sade , att ni fick er belöning i himmelen for det jobbet . Alltsâ har ni betalt i alla fall , även om ni fâr vanta pâ betalningen . Gott . Men var är dâ himmelen ? 
Soldaten : Däruppe . ( Pekar i taket ) . Daruppe hos gud . 
Einar : Daruppe hos gud . Alltsá är himmelen hos gud . ( Till Edit och Knut ) . Hör ni , sä intressant . Ack , sá roligt att fá tala vid en verklig kristen . Himmelen ar hos gud , och sâ har man förut sagt att gud är i himmelen ! 
Soldaten : Men min gode man , det ar ju dctsamma ! 
Einar : Det kan jag nätt och jämt forstâ . Himmelen ärju ett rike med gator av guld o . s . v . , och gud är himmelens konung . Sverge är ocksá ett rike och dess konung är Gustav V . Kan man dä tala om att Sverge är hos Gustav V ? Nej , Gustav är naturligtvis i Sverge . Nâja , detta ärju knappast av nägon vikt . Men dà ni nu kommer till mclen for att hämta er belöning , kommer ni da dit som ni nu gär och stâr ? 
Soldaten : For det första missforstâr ni mcj angâende min belöning , min gode man . Ni talar om detta , som om nágot materiellt , som vore det fraga om penningar eller dylikt . Min belöning bestir i att jag fàr komma tili himmelen . 
Einar : Ja , visst ja . Men den andra frigan ! 
Soldaten : Nej , min gode man , stoftet — det syndfulla stoftet , det blir kvar där nere i jorden . Men själen , den frigjorda anden , den är det som kommer tili gud . 
Einar : Men " själen " , " anden " — vad är det för nágot hos oss ? . Vad menar ni med det ? 
Soldaten : Hm . . . ja , det vili säja . . . 
Knut ( avsides ) : Det vili säja , att det vet han inte . 
Einar : Vi säjer da att själen , vâr sâ kallade " själ " , är vara sinnen . För - mágan att kunna tänka , känna och framför allt viljan , " vâr fria vilja " Detta hos oss är det dâ alltsâ som kommer till gud ? 
Soldaten : Hm . . . ja , det vili säja . . . 
Einar : Nu vet ni att en andes förnämsta egenskap är att den kan vara allestädes närvarande , utan att nägon varelse vare sej kan ta i den eller lukta sej tili var den befinner sej . Eller hur , man kan inte stänga in en ande ? 
Soldaten : Nej , naturligtvis inte . Men nu mäste jag verkligen gâ . Jag har . . ( fieser sej ) . 
Einar : Ett ogonblick . Antag nu att en syndig människas ande kommer tili helvetet , hur i kristinehamn ska dâ djävulen bära sej ât for att kunna bränna denna syndfulla själ ? 
Soldaten ( flyttar sig nervosi mot dörren ) : Ja , som sagt , nu mäste jag verkligen . . . 
Einar : For all del . Ett enda ogonblick . Vi talte om människans fria vilja . . . 
Soldaten : Ja , gud har gett oss en fri vilja . 
Einar : Man pástár det . Men är det inte gud , som allsmäktig regerar över varlden ? Gär ni inte med pâ det ? Hegel gor det . 
Soldaten : Jo , naturligtvis , men . . . 
Einar : Sä ar det dâ enligt guds vilja som jag sitter här och driver med er , och enligt högst densammes vilja , som ni är sâ förbannat dum och stâr och hör pä . ( Reser sej ) . 
Edit : Men Einar dâ . 
Soldaten : Ja , men . . . hm . . . ja , adjö dâ . ( h'âr bràttom ut ) . 
Einar : ( skakar hand med sej själv och nickar ropande efter Soldaten ) : Adjö ! adjö ! 
Knut ( skrattar ) : Bra , men vad tusan tar du allt ifrân ?