- 11 - 
Einar : Las Bu< harm " Den materialistiska historieuppfattningcn " . ( Till Mil ) . I ) rn ( l . i / kommrr aldrig igni . 
Annn ( in ) . find'lag rf ! Men vad i hrrrans riainn j / jnrdr in Ir . ilsiiin«s MiliUlni ' 
Knut II in vi' 
/ innu : Kar'iUfkafii wn ju' 
Einar : Naa , Di firms «Irl «im Immun <>< kia . 
Anna : Saj tncj uppriktigt cn sak , Einar . Du lr«ir allls . i ml« * all «ict finn ! » nágtjn gud ? 
Einar : Hör du . Anna . Mar du last den grekiska mytologin ? 
A nna : Nej . 
Einar : Nâ , dä kan jag tala om for dej , att i den gudasagan finns gudar och gudinnor tili ett antal av fyrtioätta . Alla dessa en gáng sâ mäk - tiga gudar har numera inget värde ¡ den bemärkelse de en gâng hade det . Men lát oss ta den fornnordiska gudasagan , den känner vi tili allesamman . Sagan om gudarna Tor , Oden , Balder och himmelriket Valhall och allt det dar tramset . Ingen vettig människa tror pâ det stycket numera . . . 
Anna : Jag förstär inte vart du vili komma med det dar talee . Nu vili jag att du rakt pâ sak besvarar frâgan : Finns det enligt din mening en gud , eller finns det ingen ? 
Einar : Det finns ingen . Du förstod inte vart jag ville komma med mitt tal . Gott . Dà vili jag först säja dej en sak : När jag säjer att det icke finns nägon gud , sä kan jag inte bevisa det , lika lite som nâgon trons anhangare kan bevisa att det finns en gud . Men de grekiska och nordiska gudasagorna har lart mej ett och det är : Människorna har under tidernas lopp skapat sej sina gudar . Och ni kan vara över - tygad om , att lika sakert som man idag skrattar ât historien om den mer an lovligt enfaldige guden Kronos , som inte künde skilja pâ en sten och ett sprattlande , skrikandc lindebarn , lika säkert kommer man en gäng att skratta ât historien om Maria , som trots att hon fött ett barn , fortfarande var jungfru . 
Edit : Du har alldeles ratt , Einar . För övrigt har man lange nog hänvisat oss tili förlitande pâ gud . Min far och hans far har väntat att gud tili sist skulle förbattra deras villkor , men fortfarande gäller det för ar - betarna att arbeta i sitt anletes svett . Sä länge arbetsköparna ännu vili ge dem arbete . Nej , det är sannerligen pâ tid att vi tar och gor nágot själva . 
Knut : Men nu fár vi allt snart ge oss i väg , Einar . Klockan är halv ett redan . 
Einar : Visst för tusan , jag höll nästan pâ att glömma demonstrationen för gudsbegreppet . ( Gär fram till Edit ) . Det var trâkigt att du mäste stanna hemma i âr . Men nästa gâng gar vi väl tre ur det här huset . 
Edit ( skrattande ) : Dâ fâr lill - Einar gâ i teten ! 
Knut : Blir du här hos Edit , du dâ , Anna ? 
Anna : Ja , barnen är ju i skolan , sä det är ingenting som hindrar . 
Knut : Nej . Ja , dâ gär jag in pâ hemvägen . 
Edit : Vi fâr ju i alla fall pâ sätt och vis delta i demonstrationen , vi ock - sä . Har ifrân fönstret kan vi följa tâget fram tili talarstolarna . 
Einar ( vid fönstret ) : Vi fâr traditionellt första majväder i dag ocksâ . 
Knut : Snöar det ? 
Einar : Visst tusan . Nâja det skrämmer ingen en sân här dag , men det är otrevligt i alla fall . 
Sven Karlsson ( in med en fana ) : Hej pâ er . 
Einar : Hej , pâ dej . 
Knut ( likasâ ) . 
Sven ( tili Einar ) : Det var tusan sâ bra att jag träffade dej hemma . Ström , fanbärarn , har blivit sjuk , sâ nu mäste du ta fanan i dag . 
Einar : Ar han myeke sjuk ? 
Sven : Ja , vet du , jag fick verkligen inte tid att kila opp tili honom . Det var gumman hans , som kom ner tili mej , sä . . . ja , du tar den i alla fall , du . . . 
Einar ( tar fanan , vecklar ut den och gär ett slag over golvet ) : N'aturligt - vis . Den är jag stolt över att fâ bara . ( Sjunger ) . Upp tili kamp emot k valen ! 
De övriga ( stammer in ) : Sista striden det är . Ty internationalen ât alla lycka bar ! 
Einar ( rörd , med hänförelse ) : Tänk kamrater , vad den ska känna sej stolt som fâr vcckla ut vâr kära , roda fana och fora oss an till den avgörande striden . Vore vi blott där , dâ ville jag ta den !