- 22 -
râkade dramat nämligen in i en kris , till följd av att ett nytt stoff , vilket var socialt bestämt , inte künde förenas med grundsatserna .
Resonemanget bygger pâ en bestämd uppfattning av relationen mellan form och innehâll . Szondi tillbakavisar den dualistiska syn som endast tillmäter innehâllet historisk dimension medan formen förutsätts , given . Szondi ger bade formen och innehâllet betydelsebärande karaktär . Formen är mer fast och bestâende , " ungefär " kondenserat " innehâll .
Denna dialektiska syn pâ form och innehâll innefattar att formen kan sättas ifrâga av innehâllet . Formen kan komma att stâ i konflikt med innehâllet , bli problematisk . En sâdan konfliktsituation , vilken Szondi menar dramat râkade i kring 1880 , följs av en övergängsperiod med olika lösningsförsök .
Szondi vili alltsâ utveckla en teori om stilförändringar , enligt
vilken olika stilar inte direkt följer pâ varandra utan en först
kommande mellanperiod präglad av motsägelser , motsättningar
mellan form och innehâll . Först därefter uppstâr en ny form .
Szondis motbegrepp tili den gamia formen , det dramatiska , är
det episka . Han tar dock inte ställning för Bertolt Brechts drama -
turgi som annat än ett försök att lösa dramats kris . För Szondi
blir det episka snarast ett sammanfattande ord för olika brott med
26
det dramatiska , dvs . med dramats grundsatser . Szondi skriver :
" Övergängsperioden betecknas inte bara av att den ursprungliga överensstämmelsen mellan form och innehâll gär isär sä att det uppstâr en konflikt , utan lösningen av denna konflikt pâ nästa steg i utvecklingen finns redan förberedd i de tili innehâll ; förklädda formelement , som vann insteg inom den gamia formens ram , när den inte längre var självklar . "
Radioinslaget i Rudolf Yärnlunds " Den heliga familjen " ( 1932 ) fâr sâledes bâde en innehâllslig och en formell betydelse . Den señare pekar ut ur dramat mot en objektiv och av dramat oberoende verklig - het och stâr sâledes i motsättning till pjäses huvudsakliga prägel av drama i Szondis mening . Samma dubbia innebörd har den kända simultanscenen .
Szondi menar att det finns tvâ kvalitativt skilda vägar ut ur dramats kris och konflikten mellan innehâll och form . Den ena vägen är vad han kallar räddningsförsök , dvs . försök att förena den gamia formen med det nya stoffet . Den andra vägen är vad han kallar lösningsförsök , dvs . försök att skapa en ny form för det nya hâllet .
