- 58 -
/
Sven Hedin har berättat om en sádan talad tidning i sin bok " Frán Peking till Moskva " ( 1924 ) . Han stötte pá den i december 1923 i Verkhne Udinsk nära Irkutsk vid Bajkalsjön . Tidningen kallades " Driv - kraften " och uppträdde varje lördag i Folkets Hus . Fritt tillträde ägde medlemmar av fackföreningen . Publiken bestod av arbetare , främst ungdo - mar . Programmet varade fyra timmar och i pauserna uppträdde en musik - orkester .
Sven Hedins redogörelse för vad han säg är utförlig . Forst läste
kamrat Scheguroff en antireligiös ledare , därpä följde en artikel om
" Misstag och glömska " av redaktören Ambromovitsch och en satir över den
gángna mánaden , läst av sekreteraren vid " Den levande kalendern " .
Efter den kvinnliga läkaren Galperovas lânga föredrag " Hygien " talade
en arbetare över ämnet " Hur monarkisterna leva i utlandet " och en annan
arbetare om allmänbildningens lâga nivá pá orten och om hur viktigt
det var att dra nytta av " Drivkraften " . Det heia avslutades med dekla - > 109
mation av ett par dikter och en anekdot om en krokodils hemska öde .
" Drivkraften " var en elementär form av tidningsteater . Men den talade tidningens rena uppläsningar efterträddes snart av de sä kallade levande tidningarna . Man kan säga att dessa var ett svar pá scenens krav . ningen föredrogs inte längre , den dramatiserades .
Gemensamt för de talade och levande tidningarna var den upplysande och informerande ambitionen , det tidningsmässiga i stoffet ( t . ex . aktualitetskravet ) och likheten med tidningen i uttrycket : olika artik - lar placerades i en serie .
Skillnaden mellan dem var att de talade tidningarna tillsammans med ^ de egentliga var bundna tili ett visst uttryck ( om man bortser frán paralingvistiska respektive typografiska variationsmöjligheter ) , medan de levande tidningarna künde dramatisera sitt Stoff pá olika sätt : man künde använda sânger , korta sketcher , monologer , dialoger , talkörer och nya uttrycksmedel som t . ex . den s . k . levande affischen , där skáde - spelarna med sina kroppar som redskap i nágon form av uppställning künde áskádliggora t . ex . Statistik och diagram .
övergangen mellan den talade och levande tidningen var säkert grad - vis . De tvâ brukar ocksá blandas ihop . Sálunda talar Sven Hedin om " Drivkraften " som just en levande tidning .
När nâgra studenter kring Boris Jusjanin vid Statens Institut för nalistik startade en levande tidying i Oktober 1923 bildades den första bláblustru^pen i Sovjetunionen . Narrriet kontier av de blâ blusar scm skáde -
spelarna bar . Men ocksá i annat skilde de sig frân de vanliga levande tidningarna . Truppens teatrala sprák hade nämligen âtskilligt gemen - samt med produktionskonstens konstruktivistiska teater .
